Oändlig kärlek❤

Här är våran hylla av oändlig kärlek!
Våran underbara lilla Agnes som vi för alltid bär med oss i våra hjärtan❤

Hon har ett leende,
Ett leende hon tror döljer..
Men genom himlens dörr ser jag
Tårar som följer❤

Vi kommer för alltid älska dig vår underbara dotter, vår alldeles egna Agnes❤❤

förstå att du inte finns...

När jag o K kom hem från sjukhuset med tom mage o utan bebis.. jag minns knappt dom första dagarna dom första veckorna =(

Ja minns vi va hemma svärmor handlade åt oss, bästa vännerna lämnade färdi lagad mat ute på bron <3 så himla fint av dom!!

Ja minns vi åkte 12mil en dag till byn Strömsund en dag bara för att handla o komma ut bland folk, men till folk som inte hade nån aning om vilken sorg vi bar på...
Vi skulle äta på sibylla, o när ja väl fick hamburgaren kunde jag inte äta, ja blev alldeles yr o kall svettig.. så K åt sin mat o ja lämnade min o vi for hem..
svärmor kom o kollade blodtyck o värden på mig samma kväll.. men allt va ju normalt såklart... herregud sorgen gör ju att man mår så dåligt kropsligt utan att de finns prover i världen som kan bevisa de!!

Sen packade jag o K in oss i bilen o rymmde till fjälls o husvagnen våran som vi har uppställd där på vintern.. Bara han o jag o våran sorg...
Ingen där hade nån aning om vad vi gick igenom!!
två veckor stannade vi där, blev en snabb visit på sjukhuset då ja ännu en gång mådde as dåligt, men såklart inge fel denna gång heller annat än SORG!! Som va så svårt för mig att acceptera..

Första kvällen när min sambo började jobba efter ca 4v som han varit sjukskriven med mig bröt jag ihop totalt..
Hajjade till då ja sitter i bilen, har ingen aning om hur jag hade tagit mig till bilen eller vars jag va på väg..
Jag vågade inte ringa min sambo utan ringde en vän som va i närheten!
Mötte upp henne, minns hon sa att jag skakade.. hon körde mig hem o stannade hos mig tills min sambo kom hem..  Hade aldrig haft en Panikatack nånsin innan, men NU kom en o jag fattade ingenting!
Men min vän lät mig sitta här i soffan stor gråta o satt breve mig hela tiden! Guld värt...



Efter ca 6veckor sjukskriven började jag jobba, sakta men säkert.. tog en dag i taget..
En underbar chef som visade att han fanns o att han stöttade mig
även mina arbetskamrater fanns nära till hands..
När man jobbar i butik o en så personlig butik som jag gjorde då, kunder visste allt dom hade följt min mage o hur den växte, o sen helt plötsligt sitter jag där igen utan mage!? klart folk ville grattulera mig till bebisen..
Ojoj va tufft.. många viste ju redan men många äldre hade ju ingen aning!
Sa ofta att "Nä de gick inte som de skulle, men ja klarar inte av att prata om de".. många blev ju helt ställda o bara stod o visste nog inte vad dom skulle säga..
Två kunder grät o bara gick.. En man ville gärna "ullis men va hände?!" o då bröt jag ju ihop, men då fanns mina arbetskamrater nära o tog över som tur va..

Men ja tyckte de va enormt skönt o jobba, komma ut o tänka på annat fast vissa dagar ville jag bara gräva ner mig o dö!!


Nu så här 12veckor efter allt detta hänt har jag precis denna vecka bytt jobb till en annan butik inom samma..
De är massa nytt som gör att ja känner lite spänning o fått massa nytt o tänka på..
många kunder som inte har nån aning om vem jag är o vad jag gått/går igenom!
Vilket känns skönt!! Även fast de går lättare att prata om Agnes idag är de skönt o veta att kunderna jag träffar nu inte sett mig med min växande underbara mage...
Dom har ingen aning om hur ont jag har innuti o leendet jag har tror dom nog är genom äkta fast de mesta dels mest är påklistrat..

Många jag känner o umgås med nu berättar hit o dit att dom är gravida o jag vill bara skrika o stänga in mig någonstans..
Jag missunnar verkligen inget ett barn! MEN just nu svider de o gör så ont för varje människa som talar om att dom väntar barn!! Ska jag se på när mina vänners mage växer!?
Det känns ungefär som om vi inte är värda vårt barn, vår Agnes men ALLA andra är värda ett barn!?
Ja vet innersinne att det inte är så, men de känns så!!

Önskar de inte fanns mera som kunde göra ont o såra mig längre.. men hela tiden värker de i mitt hjärta i min tomma kropp!!

De ekar på övervåningen där vi hade börja ställt iordning Agnes rum o de värker i mig varje gång jag går in där..
Jag brukar kunna öppna hennes byrå o sätta mig i fotäljen breve o hålla dessa fina kläder ja köpt åt henne, dom små små strumporna..

imorse när jag åkte på jobbet o solen sken, tänkte jag att -jaha nu skiner solen, o idag hade de varit en sån här dag som jag o Agnes hade varit ute o gått med vagnen...
Den där vagnen som vi köpte som vi va så himla nöjda o glada över.. spända över att få dra runt på!
Men i helvette heller att vi fick!!


Så jävla arg på de här jävla livet som är så orättvist!!

Min sambo o jag kommer för alltid bära med oss Agnes som vårt förs födda barn
vi kommer ständigt tänka på dig
för alltid älska dig <3 <3

Kämpar...

Efter att lilla Agnes fötts stilla, gav dom mig dropp o klädde i ordning mig o koncentrerade sig enbart på mig o inte Agnes... Sedan sa barnmorskan till mig att de hela troligtvis berodde på Tyst moderkaksavlossning (tyst kalla dom de eftersom jag inte blödde något)
men barnmorskan ville inte fastställa detta utan de va vad hon trodde o de såg ut som..

Sedan togs massa prover på mig o Agnes som skickades iväg..

När jag fått lagt mig i sängen kom min barnmorska med Agnes till oss.. Vilken otroligt jobbig händelse, att sitta där med sin döda dotter..
dessutom en dotter!!! Vi trodde hela tiden att de va en son vi väntade..
Min sambo ville så gärna ha en dotter o de va precis de vi fick!! Den finaste av dom alla <3

Dom lämnade Agnes inne hos oss hela den natten... för att vi skulle få minnas henne o även bearbeta de som hänt...
Dagen efter dem 8mars kom barnmorskan in o sa att vi fick ha Agnes hos oss precis så länge som vi ville..
Både jag o K ville hem, hem till oss för oss själva..
Så kl 14.00 sa vi vårt sista farväl till vår underbara dotter Agnes <3

När vi lämnade sjukhuset åkte vi direkt till kyrkan för o träffa prästen o lämna lite uppgifter om hur vi ville göra med henne...

Vi valde att senare ha en minnesstund för henne där prästen sjöng
bara jag K hans mor o far o min mor närvarade...

Agnes hade fått en Rosa tunnika vita byxor o en rosa fin mössa som hon hade på sig..
I kistan fick hon en nalle av mamma, o en nalle av oss som har legat här hemma o väntat på henne..
Stora vita rosor fick följa med henne med.. <3

Vi valde att hon skulle krimeras o sedan hamna i minneslunden här hemma i Ramsele så vi kan hälsa på henne när vi vill.


Det går inte en dag utan att vi pratar om henne, saknar henne..

Agnes du va så älskad från första stund <3 <3

Livet förändrades...

I Mars 2012 va jag o min sambo med om ett MA fördröjt missfall, vi fick åka in på förlossningen
ta cytotek för att stöta ut fostret i min kropp.. En hemsk upplevelse som jävlades på och inte ville ge med sig, bara dagar efter vi kommit hem från förlossningen åkte jag in akut pga en enorm blödning så då blev jag akut skrapad..
Efter de skulle man repa sig jobba med känslan av missfall som egentligen är så sjukt vanligt..
Juli månad kom o vi var på semester med bästa vännerna som berättade att dom väntade ett syskon till deras dotter! Tårar o avundsjuka kom.. =(
Två dagar efter detta på min sambos födelsedag plussade även vi på graviditets testet så de blev en underbar semester o jag o min bästa vän va ÄNTLIGEN gravida tillsammans <3
Våran lilla bebis va tänkt o komma till oss den 16 April 2013..

MEN livet blir inte alls som de va tänkt..

En mysig graviditet som knappt märktes annat en en rövare i magen o hemsk halsbränna på kvällar o nätter..
Men så natten till den 5mars hade ja lite ont i magen inte alls mycke men tänkte att de ska nog vara så här..
Morgonen den 5mars ringde jag förlossningen för att rådfråga, samtidigt som jag ändå mådde mycket bättre ville jag ta de säkra före de osäkra...
Berättade att jag läkte lite vatten genomskinligt vatten o hade haft ont natten innan..
Läkaren ville jag skulle komma in då dom ville kolla så jag inte skulle föda för tidigt då jag nu va i vecka 34

Säger till min sambo att jag åker själv de är ingen fara, dom ska bara titta!! DUM I HUVE JAG E!!

Väl framme på förlossningen, kopplar dom upp mig mot CTG maskinen men dom hittar inte bebis hjärta.. först säger dom att de är lungt de kan vara så ibland, sen kommer läkaren o drar upp mig till UL maskinen o jag fattar på en gång hur allvarligt de måste vara.. Jag stor gråter o håller för mina ögon o vill inte se, då stryker läkaren mig på armarna o jag bryter ihop fullständigt!!

Mendans jag ligger där helt förstörd med en läkare som försöker förklara, kommer min sambo hans mamma o min mamma...
En upplevelse jag aldrig någonsin trodde vi skulle genomgå..

Läkaren skickade hem oss o ville ge oss tid att förstå för att sedan komma tillbaka dagen  efter för att starta igång förlossningen...

Den 6mars börjades de med att dom ännu en gång visar oss med UL att det inte finns nån aktivitet..
Sen tar dom fostervatten prov som vi ser är alldeles blodigt..
efteråt blir vi inlagda på förlossningen, dom ger mig en gel för att mjuka o öppna upp mig..
på kvällen får vi sömnpiller o jag får även morfin.. Somnar som en stock..

Morgonen den 7mars kommer dom o ger mig en gel kur till.
Kuratorn kommer ner o pratar begravning, jag som trodde jag o min sambo skulle
planera dop... =(

Kuratorn hjälper oss o säger att hon tar tag i allt som behöver ordnas efter att vi berättat hur vi skulle vilja ha det..
Barnmorskan förklarar för oss vad som kommer hända när väl barnet är fött, vad vi måste göra för att bearbeta allt..

Någonstans mitt upp i allt, att vi ligger där på förlossningen, låtsas jag lite som om jag snart vaknar upp att detta är en hemsk mardröm som inte alls händer oss..
Att när väl bebis är ute lever den ändå trots vad alla andra säger..
Jag har ju gått här i nästan 8månader o väntat o kännt dig röra på dig massor, jag o K har ju pratat med dig, planerat allt handlat massor åt dig så du ska må bra tillsammans med oss...



Strax efter 15.00 sätter mina värkar igång hyffsat, narkosläkaren kommer o ska ge mig bedövnig men han hinner knappt utan jag känner att de är igång i bebisen ska ut...

Min sambo sitter brevid mig o håller min hand o är så enormt stark!! Älskade K..

15.58 kommer de ut en livlös liten underbar flicka <3 <3


                              Våran underbara lilla Agnes <3