Jag har dom senaste dagarna utsatts för ett "påhopp" från en gammal vän och allt började med att jag tydligen inte hälsat när jag jobbat?!
Men vad jag vet fick vi inte ögonkontakt o då anser jag inte att det ligger i mitt ansvar att skrika hej trots att jag är på jobbet?!
Iaf så skriver hon ut på Facebook att det är så hemskt att gå å handla på denna affär pga personalen är så fruktansvärt otrevlig?!
Vilket jag inte kan se då jag blockat henne för längesedan...
Jag skriver i ett sms att hon hellre får skriva ut mitt namn så slipper andra undra...
Och då kommer sms som talar om hur ond o hemsk jag är som går runt o säger att jag missunnar andra barn?!?att andra inte är värd denna lycka???
Alltså va?!
Jag har aldrig missunnat någon! Jag har erkänt från dag 1 att jag har svårt att glädjas med andra just nu!!!!
Jag önskar inte min värsta fiende det vi går igenom!!!!!
Som ni förstår mår jag inge vidare nu och har så fruktansvärt svårt o veta vilka jag kan lita på....
Därför undrar jag om jag någonsin kommer få bli så lycklig som jag var sommaren 2008?!
Vilken soppa!!
SvaraRaderaDe som inte har förlorat ett barn har nog väldigt svårt att förstå oss i våra tankar och funderingar! Jag hade otroligt svårt att glädjas för andra som var gravida (om det inte var en änglamamma) och de som precis hade fått barn. Jag ville inte ha något med dessa personer att göra under en period, inte för att jag missunnat deras lycka att få barn utan för att jag själv mådde så extremt dåligt över att jag hade förlorat mitt barn! Jag önskade inte livet ur någon, utan ville bara bli lämnad ifred. Tyvärr hade flera personer svårt att ta in detta i min närhet.
Ibland undrar man om folk bara får för sig dumheter bara för att de behöver få ur sig olika känslor själva..
Jag hoppas och tror att du kommer bli lycklig igen Ullis.. Dock kommer inte livet bli som det en gång var, vi har mer i bagaget nu än innan... mycket mycket mer som ingen mamma eller pappa ska behöva ha. Många kramar / Evelyn
tack snälla du <3
SvaraRaderakram kram