Livet förändrades...

I Mars 2012 va jag o min sambo med om ett MA fördröjt missfall, vi fick åka in på förlossningen
ta cytotek för att stöta ut fostret i min kropp.. En hemsk upplevelse som jävlades på och inte ville ge med sig, bara dagar efter vi kommit hem från förlossningen åkte jag in akut pga en enorm blödning så då blev jag akut skrapad..
Efter de skulle man repa sig jobba med känslan av missfall som egentligen är så sjukt vanligt..
Juli månad kom o vi var på semester med bästa vännerna som berättade att dom väntade ett syskon till deras dotter! Tårar o avundsjuka kom.. =(
Två dagar efter detta på min sambos födelsedag plussade även vi på graviditets testet så de blev en underbar semester o jag o min bästa vän va ÄNTLIGEN gravida tillsammans <3
Våran lilla bebis va tänkt o komma till oss den 16 April 2013..

MEN livet blir inte alls som de va tänkt..

En mysig graviditet som knappt märktes annat en en rövare i magen o hemsk halsbränna på kvällar o nätter..
Men så natten till den 5mars hade ja lite ont i magen inte alls mycke men tänkte att de ska nog vara så här..
Morgonen den 5mars ringde jag förlossningen för att rådfråga, samtidigt som jag ändå mådde mycket bättre ville jag ta de säkra före de osäkra...
Berättade att jag läkte lite vatten genomskinligt vatten o hade haft ont natten innan..
Läkaren ville jag skulle komma in då dom ville kolla så jag inte skulle föda för tidigt då jag nu va i vecka 34

Säger till min sambo att jag åker själv de är ingen fara, dom ska bara titta!! DUM I HUVE JAG E!!

Väl framme på förlossningen, kopplar dom upp mig mot CTG maskinen men dom hittar inte bebis hjärta.. först säger dom att de är lungt de kan vara så ibland, sen kommer läkaren o drar upp mig till UL maskinen o jag fattar på en gång hur allvarligt de måste vara.. Jag stor gråter o håller för mina ögon o vill inte se, då stryker läkaren mig på armarna o jag bryter ihop fullständigt!!

Mendans jag ligger där helt förstörd med en läkare som försöker förklara, kommer min sambo hans mamma o min mamma...
En upplevelse jag aldrig någonsin trodde vi skulle genomgå..

Läkaren skickade hem oss o ville ge oss tid att förstå för att sedan komma tillbaka dagen  efter för att starta igång förlossningen...

Den 6mars börjades de med att dom ännu en gång visar oss med UL att det inte finns nån aktivitet..
Sen tar dom fostervatten prov som vi ser är alldeles blodigt..
efteråt blir vi inlagda på förlossningen, dom ger mig en gel för att mjuka o öppna upp mig..
på kvällen får vi sömnpiller o jag får även morfin.. Somnar som en stock..

Morgonen den 7mars kommer dom o ger mig en gel kur till.
Kuratorn kommer ner o pratar begravning, jag som trodde jag o min sambo skulle
planera dop... =(

Kuratorn hjälper oss o säger att hon tar tag i allt som behöver ordnas efter att vi berättat hur vi skulle vilja ha det..
Barnmorskan förklarar för oss vad som kommer hända när väl barnet är fött, vad vi måste göra för att bearbeta allt..

Någonstans mitt upp i allt, att vi ligger där på förlossningen, låtsas jag lite som om jag snart vaknar upp att detta är en hemsk mardröm som inte alls händer oss..
Att när väl bebis är ute lever den ändå trots vad alla andra säger..
Jag har ju gått här i nästan 8månader o väntat o kännt dig röra på dig massor, jag o K har ju pratat med dig, planerat allt handlat massor åt dig så du ska må bra tillsammans med oss...



Strax efter 15.00 sätter mina värkar igång hyffsat, narkosläkaren kommer o ska ge mig bedövnig men han hinner knappt utan jag känner att de är igång i bebisen ska ut...

Min sambo sitter brevid mig o håller min hand o är så enormt stark!! Älskade K..

15.58 kommer de ut en livlös liten underbar flicka <3 <3


                              Våran underbara lilla Agnes <3